/Godnatt

Tisdag den 29de Mars var det snöstorm, igen. Jag som trodde att våren äntligen var kommen. Tydligen var det inte riktigt dags än. Jaja, på fredag är det iallafall första april, första vårmånaden! Nu sitter jag iallafall i mitt rum och ska titta på Chocolat som det var tusen år sen jag såg. Annars så händer det väl inte precis så mycket just nu.

Jag är så förvirrad just nu, gällande allt. Jag har tillexempel inte en blekaste aning om vad jag vill jobba med i framtiden, vill jag ens bo kvar i Sverige? Visst är det väl inte så många i min ålder som har allt plikat, klappat och klart liksom, men jag önskar att jag iallafall hade en liten aning om vad jag vill göra. Jag vill studera och utbilda mig, få ett bra jobb och bo i ett fint hus. Men jag har även en drivkraft inom mig som vill resa och se världen, leva ett helt annat liv.
Samtidigt som jag befinner mig i jakten på dessa frågor så inser jag att jag kanske inte vill ha allt spikat och klart trots allt. Kanske är allt redan förutbestämt? Vem vet, ingen vet. Det är lätt hänt att man fastnar i det förgångna eller lever i framtidens planer när det viktigaste av allt egentligen bara är att leva i nuet. Tänk att något så enkelt ibland kan vara så svårt. Jag har mycket tankar i mitt huvud och det har jag alltid haft, jag kan ha svårt att ta beslut men lyckas ändå alltid göra det som är bäst på något underligt sätt. Vissa kallar det tur andra kallar det ödet, själv tror jag verken på det ena eller det andra. Jag tror att man kan klara allt om man bara vill det tillräckligt mycket. Man ska inte vara rädd för att våga göra saker. Vissa chanser får man bara en gång i livet, och vågar man inte ta steget och ta chansen så kan det vara någon man får leva med resten av sitt livet.

Mycket tankar där, men det är sån jag är. Lite rim också såhär på kvällskvisten!

Idag var en sån där dag då allting bara flöt på. Trots det ruggiga vädret och att det råkar vara just måndag så lyser solen inom mig! Vad konstigt att det kan vara så att man ena dagen är på topp, andra dagen nere och nästa dag är man på topp igen. Jag brukar ju alltid vara påverkad av vädret, är det fint och soligt är jag glad, regnar det är jag lite mindre glad. Det har tydligen förändrats då. Men ett som är säkert är att jag är lyckligare på sommaren än på vintern. Så fort jag kommer till lite sol och värme är det som att en liten eld tänds inom mig. Det kan även vara så med vissa platser, de får mig att känna mig fri och lycklig bara av att vara där. Det är en speciell känsla som är svår att beskriva, som att alla problem bara försvinner, blåser bort. Indien var tillexempel precis en sån plats, hela atmosfären kändes så ren och äkta. Jag minns speciellt en kväll mot slutet av resan, samma kväll som jag bestämde mig för att aldrig mer blogga, samma kväll som jag bestämde mig för att bara leva livet. Jag visste att det jag kände då, det var vad livet var. Allting kändes plötsligt så enkelt, det var ett sånt där ögonblick då allt bara var så självklart och det fanns inga bekymmer. Så där stod jag, i den indiska nattens hetta, mitt under den stjärnklara himlen och trodde att jag precis hade insett meningen med livet.

När jag sitter här framför datorn och tittar igenom mina gamla bilder så kan jag inte låta bli att sakna sommaren och värmen. Det gör jag i och för sig varje dag bara av att titta ut genom fönstret, men nu ska vi inte vara negativa som vi lätt kan bli under denna fantastiska månad, mars. Det är faktiskt inte så lång tid kvar! Enligt mina beräkningar så är det bara runt en månad kvar till påsklovet och efter det är det ju så gott som sommar.

Jag saknar de heta dagarna och svala nätterna med solen som aldrig gick ned. Jag saknar att kunna sitta på bryggan i shorts och linne och äta glass. Jag saknar att cykla hem i soluppgången och känna en varm vind blåsa igenom håret. Jag saknar att kunna grilla på balkongen.

Fråga mig inte varför jag helt plötsligt går in på min gamla blogg och får för mig att blogga, för det vet jag faktiskt inte själv. För er som inte kommer ihåg så lovade jag ju mig själv att aldrig mer blogga igen efter min resa till Indien. Efter den resan fick jag verkligen en helt ny syn på livet, jag ville inte lösa min tid på att leva i en bloggvärld eller vad man ska kalla det. Jag ville helt enkelt bara leva livet.
Men nu (i brist på annat) så har jag faktiskt inte något emot att slänga iväg ett litet inlägg för er 10 trogna besökare som fortfarande klickar er in här, haha!