Idag var en sån där dag då allting bara flöt på. Trots det ruggiga vädret och att det råkar vara just måndag så lyser solen inom mig! Vad konstigt att det kan vara så att man ena dagen är på topp, andra dagen nere och nästa dag är man på topp igen. Jag brukar ju alltid vara påverkad av vädret, är det fint och soligt är jag glad, regnar det är jag lite mindre glad. Det har tydligen förändrats då. Men ett som är säkert är att jag är lyckligare på sommaren än på vintern. Så fort jag kommer till lite sol och värme är det som att en liten eld tänds inom mig. Det kan även vara så med vissa platser, de får mig att känna mig fri och lycklig bara av att vara där. Det är en speciell känsla som är svår att beskriva, som att alla problem bara försvinner, blåser bort. Indien var tillexempel precis en sån plats, hela atmosfären kändes så ren och äkta. Jag minns speciellt en kväll mot slutet av resan, samma kväll som jag bestämde mig för att aldrig mer blogga, samma kväll som jag bestämde mig för att bara leva livet. Jag visste att det jag kände då, det var vad livet var. Allting kändes plötsligt så enkelt, det var ett sånt där ögonblick då allt bara var så självklart och det fanns inga bekymmer. Så där stod jag, i den indiska nattens hetta, mitt under den stjärnklara himlen och trodde att jag precis hade insett meningen med livet.